Det går inte att få en bra uppfattning hur en gitarr egentligen låter och beter sig, om man inte har en bra förstärkare att pröva den på. Digitala alternativ hybrida förstärkare med rör/effekt modulation i all ära, men även en sämre byggd gitarr kan låta bra i dem. Man får en färdigpaketerad och studio-mixad ljudbild som kanske fungerar jättebra i en replokal tillsammans med andra instrument.

Men nackdelen blir att dynamik och delar av frekvensregistret som är betydande delar av ljudkaraktären försvinner då signalen blir tvättad av A/D omvandlare och DSP komponenter (Digital Signal Processing) etc. Så lät i alla fall min argumentation och inre dialog i ca 2 månader tid, för att övertyga mig själv att trycka på order-knappen på e-handelstjänsten.

Så härom veckan blev det skytteltrafik mellan DHL’s utlämningsställen i bästa rusningstrafik. I.o.m. att onlinebeställningen utlovat en snabb leverans, hade förstärkartoppen av någon märklig anledning, hamnat på Hjuviks lastbrygga och högtalarlådan fanns på Bäckebol. Givetvis så fick jag reda på detta 45 minuter innan de stängde utlämningen för dagen. Men jag lyckades hinna utan att bryta några trafiklagar.

Så nu finns det en ny förstärkare under min ställning av gitarrbyggen. En krämfärgad, högljudd, 2-kanals Egnater Renegade rörförstärkare på valbara 18/65 Watts lägen och med en bred palett av twang och tunga, plexi-bruna ljudmattor. En av de verkliga fördelarna med förstärkaren är mix-funktionaliteten, vilket gör att man kan blanda och mixa mellan 6L6- och EL34-rör (US vs. Brittisk karaktär). Man får det bästa av två världar. Den har en bred, levande dynamik i ljudbilden och en gitarrs frekvensregister finns med hela vägen plus att man får den där sköna rör-kompressionen. ALLT kommer verkligen fram och det kommer fram på ett mer eller mindre kompromisslöst och oförlåtande sätt. Eventuella små spelfel och missljud blir uppförstorade vilket verkligen sätter press på användaren att prestera bättre.

New-Egnater-portrait-2