Lackarbete är något som verkar ta tid att lära sig och det kan verkligen pröva ens tålamod emellanåt. Men så äntligen, efter ett flertal försök med färgtoningar, oräkneliga antal lacklager, nedslipningar och poleringsförsök har gitarr nummer 12 hamnat på gitarrhyllan.
Så var det dags för gitarr nr 10 att hamna på testbänken. Monterad och klar för test och kanske en liten justering av halsen. Nja, den kanske inte är helt färdig än för jag har en del elektronik-pill kvar att fixa plus en del lack-arbete, innan den kan kallas för "klar". Helgens aktiviteter bestod av kombinationen husstäd, tvättning och lite gitarrarbete. Efter att pliktskyldigt röjt upp i tvättstuga, satt på några maskiner tvätt var det dags att smita ut till verkstaden för att fortsätta med projekt nr 10.
Förra helgen var det dags att plugga in och provköra gitarr nr 9 i förstärkaren och jag är lika ivrig och förväntansfull varje gång jag når slutskedet i ett gitarrprojekt! I slutfasen av arbetet blev halsen inriktad och fastsatt med fyra halsskruvar. Här använde jag bussningar i stället för en halsplatta vilket jag tycker blir snyggare på den här typen av gitarrdesign. Stallet och stränghållaren fick sina hålfästen uppborrade men sedan var det inte så mycket träarbete kvar, förutom några små hål för skruvar etc. Monteringsarbetet påbörjades med att stall och stränghållaren sattes fast, följt av stämskruvar, bandhållare och input-jack etc.
Om arbetet på kroppen till stor del handlar om utseende och estetik så kan man nog säga att arbetet på halsen handlar till nästan 100% om ergonomin och spelkänsla. Det är ju här som det avgörs om gitarren har "det". Därför kan jag nog säga enligt mitt tycke att halsarbetet är den mer kritiska delen av ett gitarr-arbete och det handlar ibland om 10-delar i millimeter som avgör om det finns en "det-känsla" i träbiten.
Expansionsplanerna har funnits där hela tiden men rädslan för omgivningens reaktioner på eventuella förändringar på bo-ytan har tidigare hållit tillbaka sådana här infall.
