Vid första anblick ser den lite skum ut och några frågor som tränger sig på är om gitarrbyggaren har slarvat med måtten, tröttnat på gitarrprojektet eller rentav vistats alldeles för länge i målarboxen? Kanske är det bara någon form av optisk synvilla?
Som alltid när jag börjar med ett nytt gitarrprojekt vill jag testa och göra någonting annorlunda. Antingen i designen, elektroniken, lackeringen eller på något annat. Min ambition den här gången var helt enkelt; Att slutföra gitarrprojektet helt och hållet, inklusive lackning.
Den här gången blev det två av samma modell fast med några variationer. Dels ville jag pröva de egen-spunna mickarna jag gjorde tidigare under våren men framförallt att testa min tes angående progressiva asymmetriska halsar.
När jag lackade min förra gitarr insåg jag att jag var tvungen att fixa till utrymmet i verkstaden. Under tiden som lackeringen pågick såg det ut som ett bombnedslag. Jag var mer eller mindre tvungen att ha gasmask för allt målardamm som hade spridit sig precis överallt.
Förra helgen var det dags att plugga in och provköra gitarr nr 9 i förstärkaren och jag är lika ivrig och förväntansfull varje gång jag når slutskedet i ett gitarrprojekt! I slutfasen av arbetet blev halsen inriktad och fastsatt med fyra halsskruvar. Här använde jag bussningar i stället för en halsplatta vilket jag tycker blir snyggare på den här typen av gitarrdesign. Stallet och stränghållaren fick sina hålfästen uppborrade men sedan var det inte så mycket träarbete kvar, förutom några små hål för skruvar etc. Monteringsarbetet påbörjades med att stall och stränghållaren sattes fast, följt av stämskruvar, bandhållare och input-jack etc.
Under senhösten fortskred gitarr projektet lite mera sporadiskt efter att ritningarna fanns på plats. Jag var inne i verkstaden periodvis och gjorde mestadels små insatser och det blev mycket putsarbete. Det som var utmaningen i dessa projekt var att höjden på topparna skulle vara mer avrundade mot kantbindningarna samt att jag skulle använda mig av flera lager i bindningarna även på hals och huvud.
Under hösten har jag startat ett tvilling-projekt. Tänkte göra två gitarrer samtidigt och jag är lite sen med att uppdatera bloggen i vanlig ordning. Men så jag har kommit en bit på vägen.
Mitt arbetstempo har kommit in i en mer lunkande fas. Den där prestationsångesten och viljan att få saker gjorda så snabbt som möjligt, drivet med att se slutresultatet har avtagit rejält nu. Och som tur är... för oftast är det just det som pajjar hela reseupplevelsen och gitarrtillverkar-hobbyn känns mer som ett projektarbete med snäva sprintar och stenhårda deadlines. Kanske är det rutin som har smygit sig in?
Med mina tidigare erfarenheter i åtanke så vet jag att limmet som jag använder sväller och torkar snabbt. Toppen kan i det kritiska ögonblicket då den skall spännas fast utan passhål börja och "glida omkring" som en tvål i ett handfat. Något som jag inte vill erfara en gång till.
Den här gången försökte jag vara kall och gå metodisk tillväga. Och så plötsligt händer det lite lustiga saker. Utetermometern sjunker under nollan och det kommer snö. Luftfuktigheten gör ett djupdyk på min mätare och går under 30%. Då ser jag att den massiva mahognykroppen har buktat sig cirka 1,5 mm...
