Inspirationen till den här gitarren kom ifrån början av Paul Gilberts Ibanez Fireman. Uppsättningen på gitarren var bla. 24.75″ hals med ganska smala o höga band. Vitsen med den korta halsen var enligt en intervjuv jag läste i en gitarrtidning att man kunde kompensera med ganska grova strängar för att få ett mer “ploppigare” och kraftigare ljud. Mick-valet var också nytt på Fireman. Stall-micken och hals-micken bestod av DiMarzios nya kraftiga single-coil mickar – The Injector. Mellan-micken var en DiMarzio Area 67.

Trävalet för kroppen blev en amerikansk Swampash. Tar fram de högre tonerna bra och är ganska ljus i tonen. En riktigt twang-trä enligt expertisen. Halsen blev lönn med fågelöga och greppbrädan ebenholz.

Designen av kroppen är till en del inspirerad av Parker Dragonfly-modellen. Den har både det traditionella stratta-utseendet samtidgt den mer moderna och vågade designen från tidigare Parker modellen – Fly. Kanske gjorde jag den ännu mer traditionell? Men jag tog med mig idéen från mina tidigare arbeten med att ha den nedre “hornet” utfällt. Vilket det finns flera skäl för att tillämpa. Dels ergonomiskt – både i åtkomst av de nedre banden som hur gitarren kan vila bättre på ett knä när man spelar sittande. I det här fallet tyckte jag att åtkomsten av de nedre banden var viktigast. Känner man att det är svårt att spela på de sista banden så gör man inte det. Även om det finns 24 band…

Jackplattan roterade jag så att den kontakten kunde sättas in uppifrån. Vilket gjorde att sladden kunde lättare dras igenom axelbandet. Dessutom så slapp man att själva kontakten “gick i golvet” då gitarren sattes i ett golvställ.