Lackarbete är något som verkar ta tid att lära sig och det kan verkligen pröva ens tålamod emellanåt. Men så äntligen, efter ett flertal försök med färgtoningar, oräkneliga antal lacklager, nedslipningar och poleringsförsök har gitarr nummer 12 hamnat på gitarrhyllan.

Hittills har jag taktiskt väntat med att lacka gitarrerna för att först “känna av” och justera dem. För när väl lacken är på vill man inte göra några större ingrepp. Och även den här gången blev det lite fix och justeringar innan lackningen. Jag blev tvungen att försänka stallet in i kroppen för att får ner stränghöjden för att slippa en överdriven lutning med “shimningen”, något som nämns lite vagt och blygsamt i installationsbeskrivningen för Strets-bar stallet. Stall-micken fick sig ett extra vax-bad då den hade börjat att ge feedback-tjut på överstyrda kanaler. Ett annat starkt skäl till att vänta med lackningen är att det kan ta väldigt låååång tid med oprövade metoder.

Ja, och den här gången tog det sin tid! Jag började redan någon gång i februari. I början tog jag det med ro. Gick in i verkstaden varannan dag och drog en 5-minuters lackning. Men efter 2-3 månader och några misslyckade omstarter, började det fresta på tålamodet. På det första försöket körde jag först cellulosa-lack på sprayburk. Men det hade en tendens att “spotta” i spridningen lite väl mycket så jag återgick till en mer bekant metod som vattenbaserad lack. Jag passade på att testa två nya märken men insåg efter ett tag att dessa betedde sig lite annorlunda än den som jag har använt tidigare. Resultatet blev att en stor mängd av lacken hamnade i luften och blev till ett täckande dammlager i hela verkstaden. Så efter tredje omtaget blev det någorlunda ok tyckte jag.

 

Guitar No12 Finished 1

Guitar No12 Finished 1

Guitar No12 Finished 2

Guitar No12 Finished 2

Guitar No12 Finished 3

Guitar No12 Finished 3